Det kan du absolut göra, förutom om barnets läkare avråder från det av medicinska skäl! Familj och vänner kan hålla om, krama och även leka med barnet precis som före operationen. De enda begränsningarna kan vara kontaktsporter som fotboll eller brottning, eftersom slag och stötar kan skada stomin. Din läkare eller stomiterapeut kan berätta om eventuella begränsningar.

  Titta efter de här egenskaperna:¹

• Röd, fuktig och mjuk att röra vid, ungefär som insidan av munnen
• Rund eller oval form
• Ligger i hudnivå eller står upp från magen

En stomi konstrueras av vävnad som liknar den som finns på insidan av kinderna. Stomin har god blodförsörjning, och det är inte ovanligt att den blöder lite i samband med rengöringen vid bandagebyte.

Viss mat kan påverka avföringens färg. Röd gelé och rödbetor kan till exempel göra avföringen blodröd. Detta är helt ofarligt. Men om du oroar dig för färgen på barnets avföring ska du kontakta läkare.^2,1,3

Om du ser något onormalt med barnets avföring ska du genast kontakta sjukvården:¹

• Avföringen är mycket mörk eller blek
• Det finns blod i avföringen, eller det kommer blod ur stomin

Det finns inga nerver i stomin. Därför bör barnet inte känna någon smärta när du rör vid stomin eller när det kommer avföring eller urin ur den.¹

Direkt efter operationen kan barnet vara ömt över magen, men ömheten bör minska dag för dag i takt med att stomin läker. När stomin har läkt kan barnet leka som vanligt, även krypa på magen ifall vårdpersonalen inte avråder från det.

Stomin kan ändra storlek och form under de första månaderna efter operationen. En stomi kan vara i hudnivå, indragen (under hudnivån) eller sticka ut från huden på magen.⁴ Vårdpersonalen kan ge närmare anvisningar om hur varje typ ska skötas.

Vissa produkter kan förlänga användningstiden vid bandagering av en stomi som är i hudnivå. Om barnet har en utstickande stomiöppning kan du bli instruerad att kontrollera färgen på avföringen enligt ett regelbundet schema. Om färgen förändras kan det betyda att stomin kläms eller blockeras av påsen, trånga blöjor, säkerhetsbälten eller kläder.

Stomin växer i takt med att barnet växer. Ditt barn kan behöva en annan storlek eller öppning på stomibandaget. Barnets stomiterapeut kan hjälpa dig med storleksändringen efter behov.⁴

Påsen ska normalt tömmas när den är fylld till en tredjedel.¹ Då undviker man att den blir alltför tung, dras från huden och läcker. Dessutom är det svårt att tömma påsen om den är alltför full.

Du kan undvika lukt och fläckar på kläderna genom att torka av påsens ände. Se till att påsens förslutning inte trycker mot barnets kropp för att undvika hudirritation.

För många föräldrar är det enklaste att tömma påsen i en blöja var tredje till fjärde timme eller efter behov. Äldre barn som börjar gå på toaletten själva kan få lära sig att sätta sig på toalettstolen med stjärten så långt bak som möjligt och sedan tömma påsen direkt ner i toaletten. Om man lägger lite toapapper i toaletten innan man tömmer påsen stänker det mindre.

Alla barn är olika, så du ska fråga barnets stomiterapeut om vad som är lämpligt för barnets behov. Hur länge barnet kan ha en påse beror ofta på barnets storlek, aktivitetsnivå och hur fast avföringen är. Ett spädbarn kan t.ex. behöva få en ny påse dagligen. Ett äldre barn kanske bara behöver byta påse var tredje eller fjärde dag.

Ett regelbundet schema för påsbyten gör det lättare att övergå till vård hemma. Föräldrar lär sig ofta under vilka perioder stomiaktiviteten är låg – till exempel före matning eller måltider – och kan planera för påsbyte då.

Om du ser att avföring eller urin läcker ut under hudskyddsplattan ska du byta påsen för att undvika att barnets hud blir irriterad. Om du behöver byta barnets påse oftare än en gång om dagen ska du rådgöra med vårdpersonalen.

Stomin skadas inte av bad. Många föräldrar väljer att bada barnet med påsen på eftersom det inte går att förutse när avföring eller urin ska komma ut ur stomin. Påsen kan bytas efter badet.

Välj en mild tvål utan olja eller fuktkräm då det gör att bandaget fäster bättre på huden.⁵ Var noga med att skölja huden med vatten och låta den torka helt innan du sätter på barnet ett nytt bandagesystem.

En vanlig orsak till hudirritation är att avföring eller urin läcker ut under hudskyddsplattan och kommer i kontakt med huden. Ibland kan stomibandaget ha fästs på ett sätt som ger hudirritation. Det kan ha många orsaker. Öppningen i hudskyddsplattan kan vara för stor. Bandagesystemet kan ha fel storlek.⁴ Eller så kan du behöva använda kompletterande produkter som pasta eller extraringar som ger en ännu bättre tätning mellan stomin och hudskyddsplattan.

Stomiterapeuten kan hjälpa dig komma till rätta med hudproblem och svara på frågor om bandaget, bland annat vilken storlek som är lämpligast.

Alla barn är olika. Du kan börja med att låta barnet hjälpa till med enkla moment, till exempel att samla ihop allt som behövs, ta bort påsen och göra ren huden. Det kan göra att både barnet och du själv blir säkrare medan ni långsamt går över till att låta barnet själv sköta bandagebytena.

ConvaTecs stomibandage är konstruerade för att ligga plant mot kroppen så att de normalt inte syns under kläderna. Här följer dock några tips på hur du kan göra det ännu bekvämare för barnet att bära bandaget:

• Se till att bälten och linningar inte trycker mot stomin, särskilt om den ligger vid eller nära barnets midja.
• Många spädbarns- och småbarnsföräldrar tycker att det är praktiskt att använda hela underställ och overaller för att barnet inte ska bli nyfiket på bandaget och försöka dra bort det
• Äldre flickor och tonåringar kan välja hela baddräkter med mönster som döljer stomin väl
• För pojkar kan det vara bekvämast med badbyxor av boxermodell

Om du har frågor eller funderingar är det alltid bäst att kontakta barnets stomiterapeut, läkare eller annan vårdpersonal.

Barnet kan bli uttorkat om hon eller han förlorar för mycket urin eller avföring och inte kan kompensera med vätska.⁶ Det kan till exempel finnas risk för uttorkning om barnet har haft influensa med diarré och eller kräkningar.

Kontakta barnets läkare eller annan vårdpersonal om barnet har diarré eller tidiga tecken på uttorkning, som till exempel:⁷

• Minskad urinmängd
• Mindre aktiv eller ovanligt trött
• Muntorrhet

Det beror på vilken sjukdom barnet har. Om barnets läkare inte rekommenderar en speciell mjölkersättning eller ger särskilda kostråd kan barnet troligen äta olika livsmedel utan begränsningar.

Generellt är det viktigt för barnet att äta en balanserad kost, tugga maten väl och dricka mycket vätska (enligt stomiterapeutens eller läkarens instruktioner) för att förhindra uttorkning.⁴ Under de första veckorna efter operationen kan barnet tycka att det känns bäst att äta små måltider och mellanmål ofta.

Det kan också hända att läkaren rekommenderar att barnet får mat som det inte kunde äta före operationen – eller ny mat – en typ av mat i taget, för att se hur kroppen reagerar. Här kan du läsa mer om mat som ger gas- och luktbildning och som du kan vilja införa långsamt.

Ja. Viss mat, bland annat ost, potatis, bröd, bananer och krämigt jordnötssmör kan göra avföringen fastare. Annan mat kan göra avföringen tunnare, bland annat fruktjuicer och starkt kryddad mat. Röd gelé och rödbetor kan färga avföringen, men detta är tillfälligt och helt ofarligt.^3,8

En matblockering kan uppstå hos ett barn med stomi (särskilt om barnet har en ileostomi, eftersom tunntarmen är trängre än tjocktarmen). Svårsmälta livsmedel kan ansamlas och blockera flödet av avföring genom tarmen. Det är därför det är viktigt att barn med stomi tuggar maten ordentligt och dricker mycket vätska.

Exempel på mat som kan blockera är popcorn, selleri, torkad frukt, frön och nötter, ärter och sallad.³ Exempel på tecken och symtom på matblockering:²

• Magont eller magkramper
• Svullnad av magen eller stomin
• Vattnigare avföring, det kommer mindre och mindre avföring och till slut ingen alls
• Illamående eller kräkning
• Lättretlighet, ovanligt beteende

Fråga barnets stomiterapeut om tecken och symtom på matblockering eftersom det kan vara ett allvarligt tillstånd.

Att svälja luft, som när ett barn skriker, suger på en napp eller dricker med sugrör, kan ge gasbildning. Viss mat och dryck, bland annat bönor, kolsyrade drycker och kål av olika slag kan också ge gasbildning³.

Om barnets påse blir alltför full av gas kan den lyfta sig från huden och läcka. Det finns påsar med filter som kan släppa ut gasen och motverka lukt.

Troligen hinner du lära dig mönstren för ditt barns tider och typ av avföring innan ni lämnar sjukhuset. Då vet du när du ska oroa dig för diarré.

Om du misstänker diarré ska du kontakta barnets läkare. Läkaren kan ställa frågor för att hjälpa dig avgöra om det rör sig om diarré. Exempel på frågor är:

• Tömmer du påsen oftare eller mer sällan än vanligt?
• Är avföringen vattnigare?
• Visar barnet andra tecken på sjukdom eller uttorkning?

Barnets läkare eller stomiterapeut kan hjälpa dig lösa problem med diarré hos barnet. Se till att barnet får tillräckligt med vätska och återhämtar sig så snabbt som möjligt.